Bortsprugna hundar-plus lättnad....
Var som vanligt och gick vid skjutbanan ,Zhita har en tendens till att springa in i skogen ,jag brukar ropa på henne ,så hon kommer ut igen ,tycker inte om riktigt när dom ränner in där ,men jag gick väl i min lilla egna värld ,och plötsligt har jag bara Atlas,Bea och Mimmi runt benen ,ropar på tjejerna ,men dom kommer inte ,9,30 försvann dom ,9,50 har dom ännu inte kommit ,och jag har skrikit halsen hes ,jag tar dom andra ,och åker hem och hämtar Björn ,släpper in Bea och Mimmie,vi åker tillbaka ,och går mot skogen där dom försvann,inga hundar ,tänker på E-22an som ligger en bit bort ,har dom inte kommit inom en kvart sa jag till Björn ,får vi köra på 22:an och upp och titta,om det har hänt någon olycka ,hjärtat sitter i halsgropen ,när vi kommer ner till stället dom försvann ,så ser jag två komma ,Zhita och Lajka ,efter dom kommer också en trött Vimza ,kollar igenom dom ,ingen som haltar ,och inget blod någonstans ,inom en är man ju förbannad på dom ,men det visar man inte ,för dom traskar på som dom inte har gjort någonting,ja ,det sprider sig ett lugn och en lättnad inom mig .Det är tur att det inte händer ofta ,men ibland så blir det ju så att dom försvinner.Nu har jag ätit en lugn frukost i fred ,för hundarna ligger utslagna ,men vaknar till liv ,när jag tar fram tre leverpastejaskar dom får dela på ,slutet gott allting gott !!!!!!!
Kommentarer
Postat av: Marie Olsson
Fy sjutton vilken skräckupplevelse, denna tid dom var borta måste känts som timmar för der. Tack och lov att alla tre kom tillbaka.
Kram
Trackback
